Just nu borde jag reagera
kraftfullare. Jag borde ryta till och börja engagera mig ännu hårdare mot
rasismen, mot chauvinismen och för socialismen och feminismen men jag inser att
jag inte kan vända en enda rasist eller misogyn med mina små verser eller längre
texter.
Kanske kan jag få oss, mig mest att bli starkare i min
uppfattning med min egen megafon. Kanske spelar det alls ingen roll.
Svenskarna har blivit ett politiskt medvetet folk. Oavsett höger eller vänstersida.
Och vi skrynklar våra små valresultatsexperthjärnor och
undrar hur, hur, HUR i HELVETE Sverigedemokraterna kunde få så satans parodiskt mycket
röster. 13%!
Några tror att det är röster vridna ur ett utanförskap. Man
skulle alltså känna sig utanför etablissemanget och därför rösta rasistiskt.
Några tror att man tröttnat på neddragningar.
Några tror det kommer sig av att man ställt di gamlas
pensioner mot di däringa svartingarnas lyxtillvaro så fort de kommer över
gränsen. Di får iPhones av uran och mercor och lägenheter i innerstäderna medan
pensionärerna får äta kruska och dricka vatten i nedlagda bruksorter.
Några vet att det handlar om rasister som röstar i enlighet
med sina värderingar och ja, det är det. Naturligtvis är det så!
Rasister behöver inga argument.
Rasismen är en diagnos.
Den är mycket svår att bota när den väl klängt sig fast på
en befolkning.
Inte ens med tenutex.
Jag kan inte stoppa den…
Inte med den här texten. Inte med saxofoner. Inte med
skanderanden av slagord.
13 procent av den aktiva väljarkåren är rasister! I Sverige!
Idioter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar